Förlossningsberättelsen

Vattnet gick ju som sagt i måndags och eftersom värkarna avtog så fick vi åka hem på tisdag morgon. Vi tänkte först att vi skulle shoppa lite i Borås i väntan på att värkarna skulle tillta men bestämde oss för att åka hem och ladda inför förlossningen istället.

På kvällen gick vi till sängs ganska tidigt men vid 22-tiden klarade jag inte att ligga kvar pga värkarna som kom ca var 10:e minut, så jag bäddade iordning ute i tv-soffan och försökte titta på tv mellan värkarna. Jag var vaken i stort sett hela natten och runt 3-tiden kom värkarna med ibland 3-4 minuters mellanrum och det var nära att jag väckte sambon för att åka in... men istället valde jag att ta en varm dusch och det gjorde att värkarna lugnade sig lite så att jag fick sova i 30-minutersintervaller fram till morgonen.

Vi var bokade för en ny kontroll kl 09 på onsdagen och när vi kom in så syntes det direkt på CTG-kurvan att jag hade "riktiga" värkar så jag blev inskriven på förlossningen. ÄNTLIGEN!!!

Under värkarna gick bebisens hjärtljud ner ganska mycket och därför sattes en skalpelektrod på bebisens huvud direkt när jag kom in till förlossningen. Jag fick även Bricanyl injecerat i låret ganska omgående för att lugna ner värkarbetet för att se om bebisen skulle må bättre. Läkemedlet gjorde att jag blev alldelens skakis i hela kroppen och min puls gick upp ganska mycket, men det var skönt att se att fosterljuden blev bättre.

På vattengymnastiken hade jag ju fått lära mig att det är viktigt att byta ställning ofta samt att ha en bra avslappningsteknik mellan värkarna. Så jag var riktigt motiverad till att vara uppe och röra mig så mycket som möjligt. Favoritställningen var att sitta på en pilatesboll och luta mig mot en saccosäck. När värkarna sedan kom fick sambon stå bakom mig så att jag kunde luta mig mot honom istället samtidigt som jag drog in en massa lustgas.

Jag fick tre val när det var dags för starkare bedövning. Jag fick välja mellan EDA, spinalbedövning och Västerviksmetoden som innebär att man bedövar direkt i livmoderhalsen med flera stick. Eftersom jag är stickrädd så valde jag spinalbedövningen. Den har en snabb effekt men nackdelen är att den avtar efter 2-3 timmar så jag fick verkligen motivera mig till att lägga på ett "kol" för att få ut bebisen under tiden som den hade effekt.

När narkosläkaren stack mig så drog jag in så mycket lustgas så jag blev alldelsens hög och yr, det var jätteäckligt!!! 

Barnmorskan kopplade ett värkstimulerande dropp för att ytterligare skynda på det hela. Det gjorde tyvärr att bebisens hjärtljud skönk återigen och nu blev det ganska dramatiskt!!! Barnmorskan fick snabbt kalla på en läkare som ringde sin bakjour för att överväga kejsarsnitt. Jag fick även Bricanyl igen för att stoppa värkarbetet.  Jag fick ändra läge flera gånger för att se om bebisen gillade något läge bättre än ett annat, och när jag stod på alla fyra lutad mot ryggstödet så blev hjärtljuden genast bättre och alla kunde andas ut :-)

Kl 19:35 startade sedan krystvärkarna...

Jag fick order om att försöka hålla mig kring låren för att pressa ut bebisen, men det var jag alldelens för svag för att göra så det blev ingen bra kraft. Undersköterskan kom då på att vi skulle ha dragkamp. Det är tydligen en ny "metod" som innebär att hon höll i en ände på ett lakan och jag i den andra, när krystvärken sedan kom skulle jag ta ett andetag lustgas, hålla andan och dra så mycket jag orkade i lakanet. Det var verkligen en effektiv metod!!! Under tiden hjälpte barnmorskan till för att hålla bort kanter och annat så att bebisen lättare skulle komma ut. Jag var nära att ge upp en stund men eftersom bebisen satt lite fast i ena axeln så hotade barnmorskan med att hämta en doktor och sugklocka, då ökade motivationen och jag tog i lite extra. Klockan 20:11 tittade bebisen ut... och det var en liten tjej och hon ska heta: