Känner mig lite less på att bara gå och vänta på att värkarna ska sätta igång igen. Jag hade ju förvärkar i förra veckan från tisdag-torsdag men sen har det varit allför oömt i magen.
Igår var jag hos barnmorskan som kände efter och konstaterade att yttre livmodermunnen var öppen och att allt kändes mjukt och fint. Hon sa att det var gynnsamma förhållanden för att förlossningen snart ska vara igång men om det tar en eller tre veckor kunde hon ju förståss inte säga.
Barnmorskan gav mig många goda råd och tips inför förlossningen. Hon tipsade om att min sambo ska hålla i klockan och säga åt mig att byta ställning var 30:e minut, exempelvis sitta på en pilatesboll med honom framför eller bakom mig, gunga vid ett gåbord, luta mig mot en stor saccosäck som ligger i sängen etc etc. Det ska göra att förloppet inte blir lika långdraget som vid min förra förlossning. Den mentala biten är superviktig också, det har vi fått träna på under vattengympan: att fokusera på andningen tar udden av smärtan, att välkomna varje värk istället för att kämpa emot den. Att under värkarna försöka hitta ett lugn inom sig och fokusera på att snart är bebisen här osv. Under krystvärkarna ska man sedan hålla in hakan mot bröstkorgen och fokusera på att rikta all kraft från mellangärdet och nedåt så att bebisen pressas ut, det är lätt att man skriker rakt ut men det är helt onödigt för då slösas kraften bort. Frågan är väl hur mycket av allt detta jag kommer att komma ihåg när det gör som mest ont... jag får försöka träna lite på detta under förvärkarna, när nu de behagar att anlända...
Idag har jag varit ute på en promenad i vårvärmen och jag hoppas att det ska röra till det lite för bebisen så att den snart vill titta ut till oss.
å systeryster det kommer gå så bra så bra, snart har du en alldeles underbar liten bebis i din famn!
SvaraRadera