Bebisen...

I min mage växer ett litet pyre sen 21 veckor tillbaka!
Bilden här ovanför är tagen på ultraljudet som gjordes i vecka 13. Det gjordes för att utesluta om pyret hade någon risk för att få downs syndrom eller någon annan kromosomavvikelse. Proverna och ultraljudet visade på bra resultat och risken är minimal. Det var SÅ skönt att få det beskedet.

Jag har mått bra hela graviditeten förutom lite huvudvärk. När jag jobbade i helgen kände jag mig svimfärdig vid några tillfällen. Eftersom jag är sjuksköterska så bad jag kollegorna att ta blodtryck och blodvärde på mig. Blodtrycket var på 110/55 och Hb 103 vilket är lite lågt. Så nu består min frukostmeny även av järntabletter för att få upp blodvärdet lite så att jag snart blir piggare.

Bebisens syskon är förväntansfulla och nyfikna. Samtidigt finns det en viss del svartsjuka också eftersom min lilla kille inte vet hur det kommer att bli. Han är ju mitt allt just nu och är i den åldern då han är jordens mittpunkt. Hans värld kommer ju att se lite annorlunda ut när han får ett litet syskon. Han kommer minsann inte leka med bebisen har han förklarat, han kommer att vara med sin bästis istället. :-)

Min oro är fortfarande stor efter mina två missfall. Samtidigt som jag förbereder mig på att det ska komma en liten i början av mars så sker det någon slags process inom mig som förbereder mig på att det inte kommer att bli så. Det var precis så med min lilla kille, jag var tvärsäker på att han inte skulle överleva i min mage. Jag antar att det är ganska vanligt att tänka så men oron blir inte mindre för det. På torsdag ska jag till barnmorskan för ett extra samtal så att vi kan boka in lite fler ultraljud om jag känner att jag behöver det. Så länge bebisen rör sig i min mage så känner jag mig lugn, men ibland är det lugnt därinne i flera timmar och då växer oron för varje minut...

Jag var rutinultraljudet i förra veckan. Allt var helt normalt och beräknad förlossning är den 4 mars.

Läääängtar!!!