Missfall...

Vi hade äntligen bestämt oss för att det var dags att göra ett syskon till...
Det gick väldigt snabbt att bli gravid efter att beslutet var fattat. Jag fick ett plus på stickan i mitten av juni så hela sommaren har jag varit gravid!

Vi hade svårt att hålla oss från att berätta den glada nyheten för våra vänner och min familj men till barnen sa vi inget eftersom vi ville vänta till det första ultraljudet för att veta att allt var OK.

I lördags natt, när jag var i vecka 11, började jag att blöda :-(

Jag var på jobbet när det hände och jag pratade med en av läkarna som skrev en remiss till gynakuten. Det blödde inte så mycket men jag hade svårt att koncentrera mig på jobbet så jag valde att åka direkt och min gulliga kollega ordnade med en taxi åt mig.

När läkaren på gynakuten gjorde ett vaginalt ultraljud såg hon att bebisens storlek motsvarade vecka 6 och att hjärtat inte slog. Jag hade alltså gått och trott att jag varit gravid i en hel månad utan att veta att jag inte var det :-(

Jag fick en tid för återbesök på måndag för att se så att allt kommit ut. Om det inte har gjort det blir det kanske aktuellt med i första hand utdrivande tabletter eller skrapning. Jag hoppas verkligen att kroppen sköter det själv innan dess!!!

Det blev en tråkig bilfärd hem för att berätta allt för min sambo som såklart också blev ledsen.

Den här veckan har jag varit som i ett töcken, trött och eländig. Det som återstår är alltså att vänta på att blödningen ska tillta så att allt kommer ut. Det känns oroligt att inte veta när det kan hända och om det kommer att göra ont... Jag har inte varit särskilt ledsen, utan snarare glad över att det skedde så tidigt i graviditeten. Men det känns tomt!!! Jag hade ju börjat planera för en liten här i huset, shoppat lite kläder både till mig och bebisen och börjat drömma om bebisen som skulle ha fötts i februari. Nu blir det inte så och det känns väldigt tråkigt...

Dagis har varit underbara och de har tagit emot sonen med öppna armar hela den här veckan och nästa också om det behövs!

Alla som jag pratat med säger att det snabbt brukar gå att bli gravid igen efter ett missfall... så det hoppas jag verkligen på, för det är ju en liten bebis jag längtat efter så länge!!!